Säsongspremiär
Gott Nytt År!
Julmaten skall bort
Jag tog mig en vända till Stångtjärn på eftermiddagen idag. Jag åkte till Stångtjärnsstugan och åkte tre varv runt sjön. Helt säker på att inte åka vilse en enda gång. Runt en sjö det passar mig utmärkt. Tro det eller ej, men jag springer över några småbackar nu... bara för att pusta som f-n nerför. Jag ser det som lite intervallträning när jag ökar farten rejält över backarna, samtidigt som det är mindre risk att man halkar när man har bakhala skidor. Du som vet lite om skidteknik kanske vet vad jag försöker säga här... När man stampar lite så får man ner spannet och på så sätt får man bättre fäste.
Tre varv runt Stångtjärnssjön får jag när jag mäter på Eniro.se till ca: 5,7 km. Det kändes helt OK för ett pass och jag åkte hem med en otrolig känsla. Jag är så nöjd att jag kommer ut ensam och åker och jag tycker det är hur kul som helst. Jag har ont i ryggslutet som vanligt, men det tar jag bara som ett tecken på att får kämpa lite och jag hoppas vakna upp i morgon med träningsvärk.
Vilse på elljusspåret
Det är många backar i Stängtjärn. Jag får slita men jag ger mig inte. Jag åker med några killar som jag möter i spåret och en av dem har det lika jobbigt som mig. När vi stannar högst upp, för jag ger mig inte, man får vila när man har kommit upp, längst upp. När jag kommer fram så har vi två vägar att välja mellan. En väg lutar neråt och känns som att den skulle kunna vara närmaste vägen hem. De andra väljer den andra vägen som verkar gå åt fel håll för mig. Jag tar sats och åker ner för backen, den svänger och det svänger för mycket så jag står på huvudet. Har snö över hela ansiktet. Jag får lite ont i ryggslutet men reser mig och fortsätter. Nu var jag riktigt trött. När jag upptäcker att det är en till backe och den går till det spåret som de andra tog. Detta vara bara en hästsko ner och upp igen. Jag måste bara undra om de inte lurade mig där. De sa att de inte kände igen sig, men jag tror att de såg att jag ”drattade” på huvudet och stack iväg. Jag försökte åka samma väg som de och hoppades snart vara tillbaks där jag parkerade bilen.
Jag fortsatte och kom fram till Stångtjänsstugan. Jag mötte en mamma och hennes dotter och frågade om jag var påväg mot min parkering. Tyvärr, du ska nog vända om ifall du ska komma dit där du har bilen. - Det är ca 3 km dit, håll till vänster. Då kändes det som att jag skulle vilja sätta mig ner och vila. Ont i ryggen skulle jag åka 3 km till (det kändes som att jag redan hade åkt 6 km) och jag var inte säker på vägen. Efter ett tag stannar jag och tar fram mobilen och ringer hem. Jag vill informera om att det kanske tar ett tag innan jag kommer hem.
- Jag har åkt vilse.
- Hur kan du åka vilse på ett elljusspår, säger min sambo?
- Hm, nä... det borde inte vara möjligt, men jag verkar ta fel väg varje gång och jag vet inte vilken väg jag ska ta för att komma hem.
Det finns två eller tre vägval i de flesta spårval och jag har tagit fel hela vägen. - Det kan vara bra att känna igen spåren så man vet vart man kommer. Jag tänkte att Lugnet skulle man nog åka, där finns det en 700 meters bana.
- Den går runt och runt, där blir det svårt att åka vilse. Tar den nästa gång.
När jag väl hittar bilen så är jag ändå vid gott humör. Jag får ont i ryggslutet men när jag får glida och vila lite ibland så återhämtar jag mig. Så det har hänt lite saker, jag har nog blivit starkare. Tänker på den milen som jag tog i april i år. Det var första gången jag stod på skidor sedan jag var 14 år. Det var 32 år sedan. Då åkte jag en mil och hade ont i ryggen och ljumskarna de sista 6 km av den milen. Jag kämpade på lånade ovallade skidor och alla gled om mig i alla utförsbackar. Och ändå ska du vet att jag stakade... - Jag stakade och alla gled om mig. Ont i ryggen och ljumskar kämpade jag ändå och tog mig igenom den milen. Så tvär är jag, jag ger mig inte i första taget.
Trots att jag inte hade koll på terrängen idag och kände mig vilsen och jag ramlade faktiskt en gång till utför så kändes det riktigt bra idag. Skidorna svek mig inte och jag har ändå en teknik som håller för skidåkning. Jag avverkade min egen lilla vasa idag. Sträckan får jag till 6.6 km om jag ritar lite på Eniro.
Första skräckupplevelsen
Bilen på reparation, den blev klar kl: 16.00 idag så jag rusade lite 16.45 för att hinna hämta bilen. Jag hade bara en sak i sikte. Jag ska ta mig en första premiärtur med mina nya längdskidor. Hem snabbt som tusan och klä om. När jag är klar med alla kläder så kändes som jag var färdig för duschen. Sätta på sig underställ och skor mm är ett helt företag. Man blir snabbt varm och jag var lite jäktad. Jag behövde komma ut så snart som möjligt för min sambo behövde bilen 18.30 idag. Jag var på plats på Lugnet ca: 17.40. Där finns ett 700 meters spår. Jag tänker att här kan man köra några varv.
När jag gjorde iordning skidorna igår så tänkte jag mig vissa scenarion. Jag hade några frågor som jag ville få svar på.
- Har jag fått rätt skidor?
- Stämmer spannet?
- Kommer jag ha bra glid?
- Kommer jag ha bakhalt?
- Orkar jag?
När jag får på mig skidorna och ska ta de första stapplande tagen så tar det tvärstopp...
Jag får panik... ur spår och försöker få fart på glidet. Det känns som jag har klister över hela skidan. Jag står och gnider skidorna mot snön i ett försök att få igång glidet. Kan det vara för att skidorna är nya eller har jag fått, fel skidor och har de inte rätt spann? Har jag vallat galet? Till slut kan jag komma igång och det glider lite grand. Jag får ta i för varje tag som jag går framåt. Det här känns tungt. När det börjar luta uppför så försöker jag staka och jag känner att efter ca 50 meter att jag orkar inte mer. Mina armar är slut... redan... hm... Jag börjar diagonala och då känns det genast bättre. Tro det eller ej, jag fortsätter upp för den lilla backen och jag har BAKHALT. Hur kan jag ha bakhalt när jag knappt glider framåt. Jag förstår ingenting.
Till slut kommer jag upp på den lilla, jätte lilla backen. Utpumpad utan hjälp av bra skidor. Jag är stum, jag kan inte förstå att det kan gå så tungt. - Så som jag har sett framemot denna stund. Jag börjar redan ångra mig. - Vad har jag gett mig in på.
Jag fortsätter och efter en sväng så bär det neråt. - Det måste ju gå lite lättare. Jag kanske får igång skidorna, hoppas jag. Det gick mycket bättre, någon kom ikapp mig och åkte om mig. Ingen ropade urspår utan de åkte snällt och fint om mig på sidan av spåret. Jag tar mig runt ett varv. Jag har åkt 700 meter... Jag går åt sidan lite och står och saxar med benen fram och tillbaka, ungefär som att jag står och försöker få igång kroppen. Det är inte därför jag står så. Visst kroppen är seg, men mina skidor är segare. Jag tar ett till varv. - Jag måste ju åka minst två varv i allafall, tänker jag.
På andra varvet så kommer skidorna igång och jag får också fart på tekniken lite. På tredje varvet så glider jag ikapp och får gå ur spår och glida förbi någon. Det känns skönt. Jag har inte bakhalt längre och jag tar det fjärde varvet också. Jag blev lite osäker om jag tog det femte varvet. Jag tror inte det . Jag var rejält trött så det var kanske för mycket begärt att jag ska orka räkna till fem.
- Jag åkte fyra(4) varv, det blir 2,8 km. Pust... jag är slut.
När jag tar av mig skidorna ser jag att jag har ett tjockt lager av snö i spannet. Där har jag varför det blev bättre glid. Klistret var inte längre i kontakt med snön i spåret. Jag vet inte varför snön fastnade.
- Har jag vallat fel?
- Är det någon som vet?
Jag är orolig att jag inte har rätt skidor. Jag tror att jag har för lite spann på mina skidor. Jag är för tung för mina skidor, är jag rädd. Det ska bli spännande att se hur det går nästa gång. För det blir en nästa gång. Nu vet jag att jag får slita som fan i spåret. Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Förbereder skidorna
- Nya skidor ska man valla lite extra på glidytorna.
- Det har man igen sen, säger en expert.
- Om man ska åka långt så ska du lägga på många lager.
Som motionär behöver man inte göra allt som sägs, utan man kan ta det med en nypa salt. Nu är jag förvisso en motionär, eller håller på att bli en motionär. Men jag vill ogärna slarva, man vill ju ha all hjälp man kan få i spåret. Självklart, jag har kollat in länkarna till vänster här och försökt valla mina skidor. Jag håller på, medan vaxet torkar efter första påstrykningen tänkte jag uppdatera min blogg. Så nu är det dags att börja skrapa lite.
- Vi ses.
Någon timme senare så är skidorna klara att ta ut i spåret.
Tyvärr ska jag lämna in bilen på verkstaden så det blir väl ingen tur imorgon, men snart är det dags för premiären.
December 2009
| Datum | Kategori | Tid (min) | Dist.(km) | Medelpuls | Maxpuls | Kalorier |
| 09-11-30 | Träningscykel | 40 | 17,7 | N/A | 147 | N/A |
| 09-12-02 | Träningscykel | 40 | 17,8 | N/A | 147 | 297 |
| 09-12-06 | Träningscykel | 40 | 18,2 | N/A | 142 | 303 |
| 09-12-09 | Träningscykel | 40 | 17,6 | N/A | 147 | 294 |
| 09-12-13 | Gå/Jogga | 50 | 6,1 | N/A | 160 | N/A |
| 09-12-16 | Skidor | 30 | 2,8 | N/A | N/A | N/A |
| 09-12-20 | Skidor | 80 | 6,6 | N/A | N/A | N/A |
| 09-12-27 | Skidor | 40 | 5,7 | N/A | N/A | N/A |
| 09-12-31 | Långfärdsskridskor | 15 | 1,4 | N/A | N/A | N/A |
| 09-12-31 | Gång | 30 | 3,1 | N/A | N/A | N/A |
Här kommer jag uppdatera alla data under december månad.
Lucia på TV
Dagen började 07.00 framför TV`n med en kopp kaffe.
Lite senare på eftermiddagen var det dags för en runda runt Tisken och Östra Främby. 8:an som jag kallar det . Jag tror att det är en runda på ca: 6 km. (Kanske någon kan hjälpa mig med distansen?) Jag började gå denna runda i våras utan att ta tid. Men jag tog tid senast jag var ute och det var i mtten på november, då tog det ca 55 minuter. Nu har jag cyklat istället för att jogga och jag tror att jag har bättrat på konditionen lite. Det känns att det går lite lättare och jag är lite starkare. Jag orkar springa längre sträckor. Jag tror att jag får lite hjälp av att har tränat mycket när jag var yngre. Jag slutade ju ganska tvärt när jag var 31 år. Jag gick från att träna 2-3 dagar i veckan plus matcher till att inte röra mig alls, sånär som på någon korpmatch. Jag bor på tredje våningen så jag tog en sista sprint uppför trapporna och mätte pulsen och jag fick det till 160, så det var dagens maxpuls.
Lite data för dagen:
Gå/Jogga
Tid: 50 minuter
Maxpuls: 160
Familjeliv och träning
Dagens siffror att förundras över:
Tid: 20+20 minuter
Dist: 1.76 mil
Puls: 147
Kal: 294
I dessa influensatider måste jag säga att jag mår fantastiskt bra, troligen mycket för att jag håller på och tränar igen, efter 15 år bakom en datorskärm. Men också för att med detta målet, har jag stakat ut någonting för mig själv. Man ska ju ta hand om sig, eller hur? Det är väl en förutsättning för att man ska kunna hjälpa andra... Man behöver ha de sina med sig om man ska nå sina mål, både individuella och gemensamma mål.
Dynamo Kiev – Barcelona står 1-1 i halvtid... jag hejjar på Barca, vilket lag hejjar du på?
En investering som känns
Idag har jag gjort en investering i ett skidpaket.
Att köpa ett skidpaket räcker inte, man kommer inte ut i spåren för det. Det saknas t.ex. stavar. Förstår inte varför man kan sälja skidpaket utan stavar, det känns som att det skulle ingå i ett skidpaket, eller hur? Anledningen att det saknas är av ekonomiska skäl. De får sälja stavarna för ”rätt pris”. Som alltid så sugs man in av ett paketpris för att sedan få den ena extra kostnaden efter den andra påförd. Efter att ha köpt skidbyxor och lite valla med tillbehör så kostade mitt paket dubbelt så mycket som det var tänkt från början. Men som räven så är jag lika glad ändå, för nu är jag redo för skidspåren till 100%. Det vill säga om man tänker på det materiella.
Hm... tänker du, hur går det med träningen?
- Jo tack, det går bra, jag känner mig ganska pigg faktiskt. Jag valde att köpa ”skidpaketet” idag istället för att träna så jag hoppas att det blir tid över imorgon för en runda på träningscykeln. Nu är det bara snö som fattas.
Var finns det skidspår någonstans?
Är det någonstans de skapar spår med snökanoner?
Lite glögg ökar på självförtroendet?
Söndagar har hitintills varit den veckodag som jag oftast har kommit ut och rört på mig. Det hela började i våras när jag kände att jag måste göra något. Jag köpte en träningscykel som jag har testat sporadiskt. Jag har oftast varit ute och gått för att få frisk luft och för att på något sätt komma igång. I början vrickade jag vristen när jag försökte springa och det var inte roligt att inte orka jogga mellan två lyktstolpar.
Nu när det börjar bli lite kallare igen och utan snö så känns det skönt att kränga sig på träningscykeln och pumpa lite. Inte för att jag är frusen, vill jag tro utan jag håller nog på att samla mig inför vintern. Jag har köpt kläder så jag ska kunna vara ute i ur och skur vare sig det handlar om gå/jogga, längdskidor eller långfärdsskridskor. (Jag köpte förresten långfärdsskridskor förra vintern och nu ska jag köpa mig ett skidpaket, är det tänkt... eller så blir det.) Jag har tränat förut i unga år i alla sorters väder och vet vad det handlar om, det är väl inget märkvärdigt kanske, men man ska inte underskatta erfarenhet. ;)
Att sitta och nöta på en träningscykel kan kännas lite ensamt och oerhört tröttande. Mina första 20 minuter var segare än de andra 20 som vanligt. I pausen satte jag på filmen Bruno och nästkommande 20 minuterna gick bra mycket bättre rent psykiskt. Det är så mycket tokigheter i filmen att man bara sitter och gapar undertiden man trampar runt. Där kanske jag har hittat en metod för att få tiden att gå. Kanske jag kan öka på antalet minuter inom kort. Men som du säkert vet så ska man helst se framsteg för att man ska ta nästa steg. Jag ser små framsteg men inte av den arten att de är någon revolution på gång.
En roligt sak...
- Jag har faktiskt gått ner 5 kilo sedan jag började röra på mig i våras.
Det är bra och 1 kilo sedan jag startade denna blogg... fantastiskt och ändå har jag käkat lussekatt och druckit alkoholfri glögg hos syrran idag. Tack för den. Jag väger nu 81 kg.
Så dagens tal att fundera ett tag på.
Tid: 20+20 minuter
Dist: 1.82 mil
Puls: 142
Kal: 303
Jag ökade faktiskt på distansen idag, lite grand, det är bra. Jag blev nog lite peppad av Bruno ;)
Nytt tal är Kalorier 303, förra gången var det 297. Läser några andra bloggar och ser att de kommer upp i över 1000 kalorier på ett träningspass... man har en bit kvar.
- Det känns bra att ha lite att bita i, då vet man att man har lite att kämpa för.
Så ska det vara, vissa säger ju att självförtroendet ökar med utmaningen.
Försöka överträffa sig själv
- Det luktar surt. Utbrister min sambo när hon kommer in i hallen efter ett sent pass på jobbet. Hon syftar på lukten som strömmar mot henne när hon kommer in i hallen. Jag har försökt att överträffa mig själv. För visst handlar det hela tiden för oss som styrs av tävlingsinstinkten att hela tiden göra bättre ifrån sig. Man ska hela tiden göra det lite längre och vara lite starkare och uthålligare från gång till gång, annars ser man inte att man utvecklas. Det är lätt att luras med i de tankegångar som styrde en för ca 25 år sedan, när man hela tiden skulle visa sig på den styva linan. Nu 25 år senare så vet jag bättre, eller kanske inte, det är realisten i en som gör att man känner sig klokare när man kan acceptera att man kan få kämpa lite mera än tidigare och... - man har dåliga och bra dagar. Åldern gör att man helt enkelt måste anpassa sig till den verklighet man ändå befinner sig i.
Mitt pass i dag på 20 + 20 minuter på träningscykeln startade med att jag trodde att någon hade mixtrat med cykeln. Det gick så tungt, mina ben värkte så jag var övertygad om att motståndet inte var det samma som för två dagar sedan. Jag kollade bara för att se att det stämde, det låg på 5 som tidigare. - OK, då får jag minska hastigheten tills jag kommer igång, tänkte jag. Jag flåsade och kände mig allmänt tung i sinnet. - Det kommer inte att "funka" idag, så tänkte jag... en negativ tanke. Usch jag bestämde mig för att tänka positivt. Jag kommer snart igång och så höll det på tills jag hade cyklat i 20 minuter. Jag tog en paus på 5 minuter och cyklade i 20 minuter ytterligare med mycket bättre resultat. De sista 20 minuterna kändes mycket bättre.
Dagens tal blir följande:
Tid: 20+20 minuter
Dist: 1.78 mil
Puls: 147
Som ni ser, om ni har läst ovanstående så inser ni att jag inte lärt mig någonting. Jag tänker och agerar på samma sätt som för 25 år sedan. Kanske det är just den inställningen som kommer göra att jag fixat detta eller så blir det mitt fall.
Vad tror du?
