Min väg till Vasaloppet

Idag tog jag mig en tur runt 6 km spåret och en vända runt Stångtjärn. Sammanlagt 8 km. Jag var på väg att avbryta redan efter några hundra meter. ”Det här går inte, jag får ingenting gratis”, tänkte jag. Jag har nästan inget glid, jag kommer bara någon meter på varje stavtag. Fördelen med att inte ha något glid är att man oftast har bra fäste. Jag kunde gå rakt upp med skidorna i alla backar oavsett hur branta de var. Nackdelen är att det blir lika jobbigt utför och diagonalt.

Enda gången jag har lite bra glid var ner för en backe där jag var trots allt tvungen att byta spår för jag kom ikapp en åkare -- han skrek åt mig att han köpte sina skidor igår, Bambi på hal is – när jag gick ut i det andra spåret fick jag mycket bättre glid. Där var det troligen nysnö, ingen hade åkt där såg det ut som. Man förstår innebörden av att valla bort sig.

 

När jag åkte ut idag så snöade det ganska bra i mitt kvarter. När jag åkte mot Stångtjärn slutade det snöa helt -- Lurad. Jag hade ingen lust att valla om skidorna, så jag var glad att vara på väg ut mot spåret igen. Senast var förra helgen.

 

Idag fick jag ont i ryggen igen och det är svårt att hålla bra teknik när man inte har rätt skidor. Tänk tanken att åka Vasaloppet med liknande skidor. Då spelar det ingen roll, då måste man få bragdguldet.

I helgen tog vi ett långpass, Anna, Anette, Marie-Louise, Björn, Micke och jag. Micke och Björn åkte och pressade varandra i 12 km och vi andra förutom Anna åkte 10 km, Anna tog 6 km spåret. Vi alla var nog mest imponerade av Anna att hon åkte 6 km första gången. Bra jobbar, vi vill se mer. Själv åkte jag 8 km spåret i Stångtjärn och ett varv runt tjärnen, vilket blir nästan 10 km. Jag har bättrat på min teknik avsevärt och det medför att jag inte längre får ont i ryggslutet – tror jag. Jag känner mig stark med rätt teknik.

Konditionen sviker mig som vanligt, efter några uppförsbackar så känner jag mig ganska stum i kroppen och får vänta på återhämtningen. Jag tar det lite lugnare och åker i lagom takt och till slut så har jag åkt hela 10 km. Jag har som mål denna vinter att åka 10 km sammanlagt per vecka. Tanken var inte att jag skulle åka 10 km vid ett tillfälle då, utan kanske uppdelat på två pass. Så det går lite för fort. Samtidigt känns det bra att inte säcka ihop helt bara för att man pressar sig lite mer. Tvärtom känns det bra.

 

Efter skidåkningen åkte vi till ett hotell och bubblade och bastade och avslutade med pizza och några öl. En heldag med andra ord, helt underbart och ett perfekt upplägg i trevligt sällskap.

 

Idag har jag tränat lite cirkelträning med gummiband där jag simulerar stakning i olika ställningar och träning av rygg och mage med rygglyft och situps. Sammanlagt 90 situps, 30 armhävningar, 30 rygglyft, allt uppdelat i 3 omgångar.

 

Tyvärr sträckte jag sönder gummibandets handtag så jag kunde inte köra alla övningar som jag hade tänkt. Jag fick ta en cykeltur på träningscykeln på 20 minuter istället. I lugnt tempo trampade jag 8,9 km.

 

För första gången sedan jag började åka skidor har jag inte ont i ryggen medan jag stakar. Det kom jag på efteråt när jag kom tillbaka till bilen. Jag ser också på klockan att jag har åkt 5 minuter snabbare än tidigare. Orsaken till det kan vara att jag inte kände något i ryggen och kunde ta i hela tiden utan att känna av ryggont samtidigt som jag hade jättebra glid. Jag kunde springa upp för de tre sista backarna rejält efter att ha kommit in i andra andningen.

När jag kommer in i andra andningen, då bryr jag mig inte om ifall det går tungt eller ej, jag kör på för jag vet att har minst lika mycket kvar att ge. Det stämmer nog inte, men det är den mentaliteten jag har kvar sedan unga år. Det stämmer väl endast när man har någorlunda kondition, vilket jag ändå inte har. Jag blir fortfarande andfådd när jag går upp för de tre trapporna upp till vår lägenhet. Det är knappast bra kondis, eller hur?

Men jag känner att det är på rätt väg och ett tecken på det är att jag återhämtar mig snabbare och snabbare. En till bra sak med att träna och ta ut sig är att man rensar huvudet på massa skit. Även om man inte tänker på något speciellt när man kämpar i spåret – förutom att hålla igång tekniken -- så känns vissa saker som man kan irriterar sig på innan man går ut som små bagateller och inte är värt att blir uppspelt över. Man kan se dem från en annan synvinkel eller välja att bortse från dem helt och hållet. Så summa sumarum blir att träning måste vara den bästa terapin.

 

Jag åkte Stångtjärn elljusspår 6,3 km på 32 minuter. Det är mycket uppför.
Jag är kanon nöjd.

 

 

På eftermiddagen tog jag en tur med min son Mattias 6 år. Vi åkte runt Stångtjärn, nästan 1.9 km på 42 minuter. Jag berättade för Mattias att det tog 42 minuter och han utbrast direkt. ”42 minuter, det är mitt första rekord, Pappa”. Det är min grabb tänkte jag. Han snubblade och tråcklade in sig i skidorna flera gånger och jag bara väntade att han skulle utbrista i att han aldrig skulle åka skidor igen. Men icke, han tyckte det var kul.

 

Varje gång jag frågade så mådde han bra och han tyckte det var roligt. När vi kommer till första utförslöpan så försöker jag få honom att ta det lite lugnt. Jag nästan skriker bakom honom att vänta på mig, utan resultat. Han brister ut i ett glatt tillrop och sätter sig i fartställning. Jag ser det och uppmanar honom att titta framåt hela tiden, varpå han vänder sig om och frågar vad jag säger och så drattar han på ändan. Han reser sig och säger åt mig att vara tyst. Jag kniper ihop och önskar att jag hade kameran med mig. När vi kommer till andra sidan tjärnen så ser han hur långt han har åkt och jag frågar om det räcker med ett varv... Vad tror ni han svarade... hm... haha, han säger att det räcker vi åker till bilen nu.

 

Detta var andra gången han stod på ett par skidor, första gången var för någon vecka sedan utanför på parkeringen. Han åker 1,9 km och är trött och slut när han sätter sig i bilen och säger att ”om åtta veckor, pappa ska jag åka två varv”. Jag tummar på det med min son och undrar var han får allt ifrån.

Se sån stil han har, Mattias 6 år.

Vi åkte hem och drack lite varm choklad och smörgås. När Anna kom hem någon timme senare så åkte jag ut en tur själv och avverkade 6,3 km på 37 minuter och med lite bakhalt så kämpade jag uppför backarna. Förresten det finns inget som heter bakhalt känner jag, visst kan man säkert valla fel, men det handlar om teknik. Böjer man på knäna och tar i så har man inte bakhalt längre, det gäller bara att orka att ha bra teknik. Det är det som är grejen. Jag kan säga att jag inte orkar hela tiden, men det hjälper att tänka på det, då kan man skärpa sig lite. Jag har nu nått mitt träningsmål för denna veckan, att åka sammanlagt minst en mil.

 

Igår tränade jag lite cirkelträning. För den som inte vet vad cirkelträning är så ska jag försöka förklara. Alla vet vad en cirkel är och poängen med cirkelträning är att man varierar mellan olika tänkta stationer och uppgifter. Man kan gör situps, armhävningar och som i mitt fall försöka simulera skidåkning/stakning med gummiband fastsatt i en dörr.

Jag ska inte överdriva men idag när jag var ute och åkte skidor i Stångtjärn så hade jag mycket bättre stakning. Efter att ha kollat på videon med Jan Ottosson och fått lite tekniktips så har jag förbättrat min teknik. Nu går det nästan lite för snabbt för mig så jag får ta lite lugnt. Man kommer ju till nedförslöpor och då är jag inte så kaxig. Jag var tvungen att luta omkull mig i en kurva även idag. Nästan alla nedförslöpor har en kurva direkt efter och det är svårt att svänga i fullfart. Jag har hört att man ska styra med tårna när man åker skidor. Ett försök att styra med tårna gjorde att jag fick bakvikt och så är karusellen i fullgång.

 

I Stångtjärn finns det många backar uppför också och även om backarna kändes mindre nu än förra gången så fick jag stanna i första backen och lägga på lite fästvalla. Efter det så kunde jag springa upp för backar.

 

”Ja ta det för vad du vill, i min värld var det som att springa upp och jag tog det som ett intervallpass”.

 

Jag hade jättebra fäste och behövde inte saxa upp för backarna. På vissa ställen måste man saxa för det finns inget spår. Som ni kanske förstår så hade jag inte samma glid i nedförslöporna efter det och det kändes helt OK. På tal om spår så kunde de vara bättre, undrar fortfarande hur det ska kännas när man åker på nypreparerade spår.

 

Idag åkte jag 6,3 km och jag var ute i ca: 40 min.
För att kolla mina träningsdata så ska du klicka på kategorin träningsdata och aktuell månad. Du kan också kolla mig på FunBeat.se

 

Försöker träna och höja frekvensen och jag bara undrar när jag ska vakna upp med min första träningsvärk på 15 år.

 

 

- Ska du hålla på så här i tre år? Säger Anna efter att jag visar henne att jag har köpt en DVD med Jan Ottosson. Jag har startat en blogg och några andra små detaljer som gör att detta sticker ut lite grand. Jag småler, vad då i tre år, du menar väl i resten av mitt liv, säger jag med en viss förhoppning om att få ett bifall. Jag har startat ett nytt liv, höll jag på att säga. Om sanningen skall fram så har jag tagit tag i mitt liv så som det en gång var. Jag gör sällan någonting som jag känner för halvhjärtat. Däremot kan jag strunta helt i saker som jag tappar intresset för. Det var vad som hände runt där jag fyllde 30 år. Jag skulle omskola mig och jag jag fick andra intressen. Man kanske skulle säga att jag har varit splittrad i snart 15 år och inte hittat hem riktigt. Det är inte hela sanningen heller, för som någon sa så är inte målet det viktiga utan vägen dit. Vägen till mitt stora mål går genom en speciell väg... mitt liv.

Dagens träningsdata:

Aktivitet: Träningscykel
Tid: 40 minuter
Dist: 19,7 km !!!
Puls: 160
Kal: 327

Aktivitet: Gummiband/Stakning
Tid: 10 minuter

Om du inte vet vem Jan Ottosson är så har han vunnit Vasaloppet 4 gånger och han har gjort en DVD som skall göra att jag ska åka mitt bästa Vasalopp. Han berättar lite grand om hur man vallar och lite detaljer runt skidteknik.

När man kollar på den DVD´n så inser jag att jag har koll på sista vintern till Vasaloppet 2013, för jag vet hur jag kommer lägga upp mitt träningsschema den vintern. Nu gäller det bara att hitta vägen till att komma dit.

Plågade mig på träningscykeln i 40 minuter idag samtidigt som jag kollade på en film, Transformer 2. Får titta på slutet på den nästa gång jag sitter på träningscykeln. Bättre film har jag sett. Första 20 minuterna gick riktigt bra idag, kände mig pigg och tog en kort paus innan jag startade nästa pass på 20 minuter. De sista 20 minuterna känns alltid tunga, man får brottas med tankegångar för att fortsätta. Men jag bestämde mig för att kolla på filmen och inte tänka så mycket. Senare kom Anna in och frågade hur länge jag skulle fortsätta.

- Bara i tre och en halv minut till. Sa jag efter att ha kollat en extra gång på cykelns display. Sen var dessa 20 minuter över.

Dagens träningsdata:

Tid: 40 minuter
Dist: 18,7 km
Puls: 144
Kal: 311

Jag tog mitt på dagen idag en promenad på en timme. Det var ganska friskt ute ca: 20 minusgrader. Det är förvånansvärt många som är ute trots kylan. Med bra kläder så fryser man knappast, det är bara kinderna och näsan man kan känna av att kylan biter. Hoppas att det släpper nu i veckan så man kan ge sig ut i spåret igen.

Måste bara få ur mig frustrationen att inte kunna åka skidor. Hoppas att vädret blir mildare snart så man kan ge sig ut i spåret igen. Som det är nu så kan man bara sitta framför TV´n och ta en tur till macken och köpa en säck med björkved till öppna spisen. Det blir lite fredagsmys idag, lördag. Om det inte blir mildare snart så får det bli en tur med träningscykeln.

Jag lägger mig på rygg och jobbar på sexpacket som skall fram till sommaren... vilken sommar... det får vi se. ;)

Efter jobbet idag tog jag och min sambo en sväng till butiken och köpte ett par skidor till henne. Det var min present för att fira att vi har varit ihop i 10 år. Av olika anledningar så bestämde vi att hon ska testa skidorna till helgen som kommer och när vi satt och åt efteråt tycker jag att det var för sent att göra något. Ändå hade jag planer på att sätta mig på träningscykeln, men av någon anledning kändes det tungt. Jag kollade på termometern och såg att det bara var 14 minusgrader. - Det är helt okej att åka skidor i 14 minus. Jag klädde om snabbt och var på väg till Stångtjärn. Det visar sig att ingen annan är där. - Jag får spåret helt för mig själv, underbart tänker jag. Det är skillnad mot att åka dit på helgen med en massa ungar i spåret.

Jag åker 5,5 km på ca: 30 minuter och jag skulle ha tagit något varv till om jag inte kände att det börja stelna till lite i näsan. Jag hade inte ont i ryggen och jag känner mig oförskämt bra. Jag inser att det kanske är en illusion, eftersom jag tror att det går bra så länge jag åker ensam. När jag åker med någon annan som håller tempot uppe så kommer det kännas helt annorlunda. Faktum kvarstår i allafall. - Jag blir starkare och starkare. Nästa gång jag är ute och det är lite bättre väder så ska jag försöka mig på att åka hela 10 km.

Till helgen kommer jag nog ta med mig Anna och min son ut i spåret. Då bidrar jag med en unge i spåret. Hej hopp...

Jag vaknar på soffan uttorkad, känner mig trött och utmattad samtidigt som jag sträcker mig efter vattenflaskan som jag började dricka på efter duschen. Jag har säkert sovit i 45 minuter, snarkande på rygg. Var uppe i natt och kollade på ishockey VM och gick direkt till jobbet. En promenad på 30 minuter till jobbet i 14 minusgrader.

Efter middagen idag så tog jag mig en dust med träningscykeln. Det var som vanligt tungt i början. Mina lårmuskler håller väl på att vakna till liv och de gör sig påmind varje gång. Man får slita första minuterna för att hålla igång. Jag cyklar i ca: 29 km/h i snitt.

Dagens siffror på träningscykeln:

Tid: 20+20 minuter
Dist: 18,8 km
Puls: 153
Kal: 314

Återigen 20 + 20 minuter och efter de första 20 minuterna hoppar jag av cykeln och bara någon halvminut, är jag återställd i andningen. Det har hänt en sak. - Jag återhämtar mig mycket snabbare. Jag märker stor skillnad. Det var samma känsla med promenaden till jobbet i morse. Jag brukar vara svettig och varm när jag går i 30 minuter. Det var jag inte och jag gick samma väg tillbaka efter jobbet. Sammanlagt gick jag i 1 timme och 7 minuter och tog 7904 steg fram och tillbaka.

Det är roligt med stegräknare, nu kan man nästan mäta allt man gör. Saknar bara en pulsmätare (kan ju inte ta med mig träningscykeln överallt) så har jag koll på nästintill allt.

Planerar redan nu en vilodag imorgon...

Jag gick idag för första gången med en stegräknare. Runt Östra Främby hade jag 3516 steg och runt Tiskensjön hade jag 3326. Låt vara att jag gick runt Östra Främby och joggade ungefär halva sträckan runt Tiskensjön. Jag går och joggar och när jag börjar jogga så måste jag säga att det känns bra, men tyvärr så tar den något tunga kroppen över handen och den sköna känslan förbytts i plåga. Jag känner att kroppen är lite för tung och det gör att det blir en pina att hålla ut i längre sträckor. Jag skulle kunna plåga mig och det skulle jag nog göra om jag hade någon med mig, men tur är väl det att jag är ensam. Jag bör än så länge skynda långsamt. Jag tänker träna resten av mitt liv... Jag kommer inte sluta träna den dagen jag når mitt mål. Det är att slänga bort livet.

För alla som inte visste det så mår man bättre och högst troligt presterar man bättre på alla plan, när man är i form.

Då börjar vi ett nytt decennium med nya löften och drömmar. Mitt nyårslöfte är redan uttalat och jag gör mitt bästa för att efterleva det. Jag åkte ut till Stångtjärn för att ta några varv runt sjön. Det visar sig att många hade samma tanke för det var fullt på alla parkeringar och spår. Tyvärr verkar det vara problem att veta på vilken sida man ska åka. Oftast finns det två spår och när vi kör bil så är det självklart att vi håller till höger... det gäller tyvärr inte i skidspåret. I skidspåret är det väl meningen att vi ska hålla till vänster. Nu gick det ganska bra ändå. Kul ändå att se att så många tar ut sina barn i spåren, även om det får vissa konsekvenser som att man gärna åker i varsitt spår. En annan kommer där och har ont i ryggen måste väja undan och åka sicksack mellan förälder och barn.

Jag åkte två varv runt Stångtjärn och en liten avstickare på 2,2 km, sammanlagt får jag det till 5,9 km avverkat på 35 minuter. Jag har kanonbra skidor idag. Hade vallat på förmiddagen och trodde inte att det skulle vara så bra. Faktum är att jag inte hade ett enda släpp i backarna. Kanske man är en liten vallaexpert... vad tror du? Bara tur eller?

Datum	Kategori	Tid (min)	Dist.(km)	Medelpuls	Maxpuls	Kalorier
10-01-02	Längdskidor	35	5,9	N/A	N/A	N/A
10-01-03	Gå/Jogga	50	5,8	N/A	N/A	230
10-01-04	Träningscykel	40	18,8	142	153	314
10-01-07	Längdskidor	30	5,5	N/A	N/A	N/A
10-01-10	Gång	62	6,1	N/A	N/A	N/A
10-01-10	Träningscykel	40	18,7	135	144	311
10-01-12	Träningscykel	40	19,7	144	160	327
10-01-12	Gummiband/stakning	10	N/A	N/A	N/A	N/A
10-01-13	Cirkelträning	35	N/A	N/A	N/A	N/A
10-01-14	Längdskidor	40	6,3	N/A	N/A	N/A
10-01-16	Längdskidor	37	6,3	N/A	N/A	N/A
10-01-17	Längdskidor	11	1,87	N/A	N/A	N/A
10-01-19	Längdskidor	32	6,3	N/A	^max	N/A
10-01-20	Träningscykel	40	20,0	142	156	334
10-01-21	Gå/Jogga	60	5,8	N/A	N/A	N/A
10-01-23	Längdskidor	80	10,0	N/A	N/A	N/A
10-01-26	Cirkelträning	22	N/A	N/A	N/A	N/A
10-01-26	Träningscykel	20	8,9	128	134	148
10-01-27	Promenad	75	7	N/A	N/A	N/A
10-01-27	Träningscykel	20	7,9	116	123	132
10-01-29	Promenad	30	N/A	N/A	N/A	N/A
10-01-29	Träningscykel	20	8,3	N/A	N/A	N/A
10-01-31	Längdskidor	47	8,0	N/A	N/A	N/A

Här kommer jag uppdatera alla data under januari månad.