Nu har jag nummerlappen i min hand och nycklarna till lägenheten. Jag ska kvarta bara 200 m från målet i Mora. Det gör att jag kan sova längre på söndagsmorgonen för att kliva på bussen till Sälen 04:30. Uppladdningen börjar imorgon bitti med första kolhydratsboosten.

Stakning på 4:ans växel tre varv runt Södra Vällan på sammanlagt 27.13 km hoppas jag ska jag ska ge mig styrka som behövs nästa söndag. Framför allt att jag orkar staka så länge. Enda problemet är att ifall man ska använda sig av någon annan växel så blir man ganska statisk. Det känns svårt att byta växel efter någon timme. Så man får nog variera lite grand. Nu blir det uppladdning sista veckan med lugna rundor och kolhydrater i massor.

Med stormsteg kommer vi mot 3:e mars, Det var över tre år sedan jag gjorde upp en plan och jag kan inte säga att det var i ungdomligt oförstånd. Jag kommer utan tvekan att få min största utmaning genom att åka på skidor de 9 milen mellan Sälen och Mora. Jag vet till stor del vilka kroppsdelar jag kommer få ont i och frågan är hur mycket smärta jag kan uthärda. Sen kommer troligen smärtan vandra runt i kroppen. Jag ska i mål, så är det bara, med facit i hand så får vi se hur det går. Jag blir väldigt ödmjuk och det kommer en känsla av att jag vill grina när jag tänker på att förhoppningsvis kommer jag ha genomfört 9 mil den 3:e mars runt kl 20:00. Vilken känsla det kommer att vara, den känslan ska ta mig till mål i Mora.

Det blev ingen seedning till Vasaloppet. Jag klarade bara av de första 21 km av Orsa Grönklitt SkiMaraton på 125 minuter och då fanns inte någon motivation att åka de sista 21 km av loppet. Ett varv var på 21 km. (Jag skulle enligt uppgift åka på 3:45 h, om jag skulle slippa sista startled i Vasaloppet). Jag hade nog behövt träningen men jag blev så besviken att jag struntade i det och jag får också ställa mig frågan om jag verkligen kommer orka 90 km. Det kommer bli tufft, men jag får starta i 10:e led och ta det riktigt lugnt i början i alla fall. Det ser ut att bli en tid runt 10 timmar i Vasaloppet. För i mål ska jag väl komma. Jag känner att ryggen och höften kommer vara där jag får ondast att åka länge...

Det blir seedningsloppet inför Vasaloppet. Hoppas få slippa startled 10. Åka 42 km på mindre än 3:45 är målet. Jag har väl det tempot i kroppen idag... ca 5:20 per km. Men då ska man tänka på att jag troligen behöver lite pauser på vägen så jag får öka tempot lite.

Fischer Classic på Lugnet, helt slut efter första varvet, bestämde mig att åka hem men åkte ett till varv. Provade nya skidorna och det var tungt. Vet inte om det är förkylning på G eller om det var skidorna och nysnön... eller alla skidåkare som åker i 160 om en på var sida... frustrerande för en liten motionär.

Första gången på skidor för säsongen. Några veckor senare än tidigare år. Får gå ut hårt och jag får hoppas att jag fortsatt förblir frisk och kan hålla ett hårt tempo ändå in i mål i Mora den 3 mars, någon gång på kvällningen... :-)

Oj vad drygt det var med stakmaskin. Tog mig fram fem kilometer med två pauser på någon minut. Satte mig på träningscykeln och orkade inte få fram armarna till styret. Kommer ha träningsvärk i rygg och triceps imorgon...

Efter 12 minuter idag brakar min testcykel ihop. Det skramlar lite och sedan snurrar pedalerna bara. Få se om jag kan fixa det... Annars så är det bara full fart som gäller. Måste valla skidorna nu,snön är här.

Nu är det dags att trappa upp träning. Jag är medveten om att jag inte har tränat så mycket på slutet. Tanken är att det skabli ändring på det. Det vankas Vasalopp i mars nästa år. En resa till Moseldalen och sen börjar allvaret...

45 km på 4:48... fick valla om i Oxberg vilket tog ca 30 minuter med stop för blåbärssoppa och fäste som inte ville ge med sig. Fick stanna och skrapa bort is på skidorna efter att kanske haft lite för bråttom in i spåret igen efter omvallningen. Men oj vad folk åker skidor, åt alla håll och man skrapar effektivt bort alla spår av spår i nerförslutorna.

Då var den avklarad, kanske lite lättare före i år med tanke på att det var plusgrader och bitvis hårda spår. Inget bakhalt hade jag, många saxade men jag gick rakt upp i backarna det stärkte en lite grand. Känslan att det bara var 20 km kvar när man såg den skylten hade en annan innebörd i år också. 10 km kvar då var man nästa i mål. Men jag var riktigt slut in på upploppet med de två sista backarna som jag sprang, i alla fall kändes det så, men jag var riktigt tröt så jag fick ta det ganska lugnt sista biten för att spurta lite grand över snygga backen på mål rakan. En härlig upplevelse och nu är det bara att ladda för HalvVasan.